Sitter och lyssnar på gamla låtar tillsammans med Maria, vi ska egentligen jobba men det kom för mycket minnen av alla låtar så det tog stopp innan det ens börjat.
Helt sjukt, så fort vi startar en låt skriker båda samma namn. Galet hur man kan koppla en person eller en plats till en låt så starkt.

Kan ju lätt säga att löken (som vi så fint kallade rummet, ingången) är utan tvekan vi hade nåt med Emilé Azar.