Dagarna rullar på och trots att man vill le varje dag så bryter tårarna igenom tillslut. Igår var en sådan dag, eller snarare kväll, när allt inom en inte får plats länge och det brister bara. Kunde inte sluta gråta hur mycket jag än försökte, mina tårar hade en vilja om att komma ut och vek inte undan för något.
Sitter nu med min tredje kopp kaffe för dagen och trycker i mig bullar. Kroppsideal? Vad är det? Aldrig hört talas om..
Nej men, det enda kroppidealet som bör finnas bör väl vara att finna en punkt i livet där man inser att det finns folk som älskar dig för vem du är så varför gör man inte det själv? Alla kroppar är fina så länge någon vågar älska den.
...haft namnsdag och prova sminka mitt halloweensmink sen senast. Snart ska man väl ta sig till affären i spöregnet, tror att det blir lax idag och kanske chokladpudding till efterrätt. Är så galet sugen på att trycka i mig chokladpudding för femtio personer.
Placering på namntoppen 2011: Inte i topp 100 Antal kvinnor med namnet i Sverige: 2679 Antal män med namnet i Sverige: 1
När man läser antalet, och sedan kollar upp hur många som heter som en vänner, känner man sig plötsligt väldigt speciell. 2679 är väldigt lite trots allt.
I en månads tid har mitt dagliga musiklyssnande varit utbytt emot konstant lyssnande på Youtube, folk som spelar. Antar att det är för att fylla igen något slags tomrum, känner mig mindre ensam när jag hör någon prata. Alla dessa nätter jag inte kunnat sova har det hjälpt att lyssna på någon som pratar, har somnat på bara några sekunder så fort jag hört någons röst. Nu är musiken tillbaka i mina lurar och jag vet inte om jag gillar det eller inte. Musikvalet går på automatik och musiken som spelas är för nedstämd, blir bara gråtfärdig utav att höra den och jag tänker på saker jag absolut inte vill tänka på för stunden. Menmen, allt blir inte alltid som man vill. Man får helt enkelt gilla läget. Dags att rycka upp sig, dags att försöka sätta ett leende på läpparna.
Tänker spendera min dag i sängen efter tre extremt långa och intensiva jobbdagar. Ångrar dock inte en sekund att jag var med, har aldrig varit med om något så kul tror jag. Jag vet att jag klagat på att det är kallt, att jag är hungrig och en rad andra saker men att hänga på och vara kostymass. på en riktig filminspelning har varit sjukt lärorikt och något som jag alltid kommer att minnas. Jag är fortfarande helt uppe i varv efter att få ha träffat Anastasios Soulis, var helt överlycklig när jag hälsade på honom och jag hoppas att min överdrivna nervositet inte märktes, haha. Idag känns det dock som om det inte har hänt, som om jag bara drömt om allting. Antar att det är för att man spelat in i områden man känner till och som man ser varje dag..
Har börjat torka mina tårar och tänkt på vad jag har istället för att tråna efter något jag verkligen vill ha men vet att jag inte kan få för stunden och kanske aldrig igen. Jag blir glad och mina mungipor letar sig uppåt igen när jag tänker på alla mina vänner, min familj och allt annat jag har runt om mig. Jag kan fan inte klaga för stunden alltså. Alla går vi igenom perioder då vi är glada eller ledsna och just nu har jag min ledsna. Men jag måste börja tänka på allt glatt istället, försöka stänga ute sorgen som gräver sig allt djupare och bokstavligen äter mig inifrån. Det som gör mig ledsen nu kommer tyvärr vara en av dessa saker som alltid kommer att göra en ledsen, som alltid kommer att vara jobbig så länge man inte själv kan få lyckan utav det. Men jag kan inte tänka på det, kan inte ligga i sängen nå fler dar, kan inte fälla fler tårar eller ligga vaken nå fler nätter. Jag måste finna ro, få sömn och sluta torka tårarna, bli av med den konstanta oroskänslan och ångesten som fyller mig. Nu måste jag se det fina i vardagen även om det är något så litet som nya skosnören eller att det är något bra på tvn. Får vara överdrivet positiv tills denna känsla sakta men säkert döljs, sminkas över, faller smått i glömska. För jag kommer som sagt aldrig att bli av med den helt.
Sitter och väntar att tiden ska gå, provar nämligen en ny ansiktsmask. Det svider en smula och ansiktet känns lite udda, lite som om det ska ramla av. Alla säger dock att det är så det ska kännas och att den funkar asbra så nu håller vi tummarna gott folk. Vill man vara fin så får man lida pin ni vet!
Det är sjukt hur fort dagarna går när man inte finner någon energi eller glädje att göra något utan spenderar sina dar i sängen med tårarna och datorn som sina bästa vänner. Fick dock ett litet ryck idag och tog och städade lite i huset med syster min. Imorgon fortsätter vi i samma spår, ska ta tag i mitt rum, ett heldagsprojekt skulle jag vilja säga. Vill bara att tiden ska rulla på nu, vill komma ur sängen. Vill till Polen, vill ha jul och vill att punkterna på listan ska gå i uppfyllelse nu och inte om några månader... Håller dock alla tummar och tår att när jag väl reser mig ur detta kommer det att gå bra.
Det blev ingen resa till den stora huvudstaden i Måndags, det blir imorgon istället. Kom precis ur duschen, håret är som en hel sjö men jag orkar inte ta till hårtorken. Orkar ingenting. Måste packa, orkar inte. Måste handla, orkar inte. Måste städa, orkar inte. Måste dock göra allt detta innan jag går och lägger mig då jag måste upp halv sex imorgon. Det enda jag orkar är typ det enda jag inte har tid med, spela. Men ska ta tag i allt nu och göra klart det så att jag hinner spela lite ikväll. MÅSTE hinna spela, annars kommer hela helgen att kännas skit, haha.