A N T O N I A

130 år senare,.

Kategori: allt möjligt

Två bästa vänner,
den ena från norrland den andra från nigeria.
Den ena mörk den andre vit.
Mörk från norrland,
vit från nigeria.
Alla undrar hur detta gick till,
enkel fråga svarar dom tillbaka.
Den mörka vännen ler och säger glatt;
långt bak i släkten så reste vi hit,
och nu 130 år senare kom jag till.
Hela min släkt är svart så varför ska jag bli vit?
Svenskare än såhär kan man inte bli.
Den vite ler och fortsätter;
Min släkt gjorde tvärt emot,
far till varmare länder och fastnade.
Så nu 130 år senare kom jag till,
men åkte hit till sverige för här bor min vän.
Som bästa vänner gjorde dom allt.
Handla tillsammans och gick på dans.
En dag var det dags att åka bil,
bil till stan för att handla.
Bilen sladda till och,
bilen flög iväg.
Iväg mot centrum och allt folk.
Bilen stanna och hamnade på taket.
Folket runt omkring ser att i bilen sitter två vänner.
Alla får panik, börjar ringa efter hjälp och går fram för att se om dom klarat sig.
Båda ligger i taket på bilen,
blodiga och orörliga.
Alla börjar genast försöka rädda den vita flickans liv.
Tar tag i henne och drar henne sakta ur bilen.
Det går inte, något håller emot.
En svag röst hörs;
låt henne vara, hon går inte att räddas.
hennes liv är redan borta.
lämna oss ifred i en minut så att jag får ta farväl.
Alla rätar sina ryggar och skäms.
Den mörka tjejen kunde räddas.
Den mörka tjejen var vid liv.



image3

i skrik från rädda barn,.

Kategori: allt möjligt

Ett rop på hjälp från ingenstans.
Ett rop på hjälp som isar i min kropp.
Ett rop på hjälp gör så att jag inser,
inser att jag inte är själv här ute.
Ett rop på hjälp som ekar,
ekar bland världens påhitt.
Ett rop på hjälp gör mig starkare.
Ett rop på hjälp som väcker mina tankar,
tankar om att jag inte har det värst.
Ett rop på hjälp så svagt men så starkt.
Ett rop på hjälp fyllt med känslor och oro.
Ett rop från hjälp får mig att inse,
inse att jag måste göra något.
Ett rop på hjälp hörs starkare.
Ett rop på hjälp hörs mera.
Ett rop på hjälp hörs genom skrik,
skrik från rädda barn.
Ett rop på hjälp hörs genom skott,
pistolskott och röster,
röster av elaka män.
Ett rop på hjälp är nära nu.
Ett skrik.
Ett rop på hjälp är borta.
Ett rop från hjälp försvann.
Ett rop på hjälp hann aldrig räddas.
Ett rop på hjälp från ingenstans.

image1

i markens hårda famn,.

Kategori: allt möjligt

Handen åker upp, men snabbt ner igen.
Dom isande blickarna i ryggen gör för ont.
Det är inte värt att svara på en fråga.
Ett svar blir en spark, två svar blir fyra.
Dom dubblar alltid antalet, antalet frågor jag svarar på.
Ju fler svar desto fler sparkar.
Det började med blickar,
gick över till ord,
som nu i sin tur har gått över till sparkar och slag.
Slag använder dom nästan aldrig på mig.
Slag är till för finare människor, säger dom.
Dom säger att det inte är värt att slösa knogar på mig,
på mig som är värdelös och skabbig.
Dom har börjat med en ny sak.
Dom har börjat att utnyttja mina betyg.
Ju bättre resultat på proven, desto mer stryk.
Provet skulle börja om bara några minuter,
men minuterna känndes som evigheter.
Evigheter av blickar och hån,
evigheter av smärta.
Det här är ett viktigt prov, säger läraren.
Det här provet kan påverka eran framtid, fortsätter han.
Sen kom dom där små orden jag inte ville höra...
börja skriv nu.
Nu var det dags, dags att välja.
Göra provet för framtiden, strunta i det och få sparkar.
Provet är min framtid, det måste göras.
Först klar och först ut, ut ur klassrummet och bort.
Fötterna springer för livet, springer, springer och stannar.
Där framför skolans största fönster, vid skolans högsta punkt, står jag helt stilla.
Sakta och fridfullt går mina fötter mot fönstret.
En hand tar tag om handtaget och vrider om.
Det gnisslar öronbedövande, ett gnissel som stör fridfullheten, ett gnissel så starkt att hjärnan sprängs.
Ett ben upp, ett till, vinglar lite, och står still.
Med en utsikt över halva staden står jag där, helt häpen att jag vågar.
Ett öronbedövande skrik, ett ryck, fötterna tappar balansen.
Jag faller länge och sakta, skriker om ungdom och glädje.
Skriker om sparkar, isande blickar och deras namn.
Handlöst faller jag mot marken med vetskapen om att jag ska krossas.
Faller i den kalla råa höstluften med vetskapen om att jag snart ska tas emot av markens hårda famn.
Famnen kommer, livet försvinner, fridfullheten välkommnar.



image2