"...med en lycklig känsla sprang jag ur sängen redan klockan 06.27 och tittade i julstrumpan. med försiktiga steg tassade jag bort i den andra änden av huset, och med en glad känsla i magen öppnar jag med varsamma händer mitt paket. men redan innan pappret åkt av så vet jag vad det är, det syns på formen. mina mungipor åker hiss till ett område strax under ögonen, jag läser tyst för mig själv titeln på boken jag håller i "mig äger ingen". som jag längtat efter att få hålla boken i mina händer och läsa den med egna ögon. jag fördriver tiden genom att kolla på tre dåligaa julfilmer efter varandra. alla är pinsamt töntiga och handlar alla om samma sak. alla är förutsägbara och plastiga, iallafall två av dom. när dofterna från frukosten kom krypande längst vardagsrummets väggar och golv kände jag hur hungrig jag var, jag mådde nästan illa av hunger. mamma skrek och ropade, det var dags att äta en rejäl grötfrukost. efter att gröten lagt sig till rätta i min mage gick jag med trötta steg till mitt run och tänkte att jag nog skulle sovit lite längre. med mekaniska rörelser hamnar jag tillslut i sängen igen och somnar... två timmar senare vaknar jag i panik, flyger ur sängen, drar på mig kläderna och fixar mig. sedan ser jag den stå där, dammsugaren. mina steg blev helt plötsligt tunga och trötta igen, men det måste göras, och ju fortare desto bättre. några fler timmar går, vi ser på kalle anka och under ferdinand är det bara jag som är vaken, resten ligger eller sitter i en varsin fotölj och snarkar med vidöppen mun. jag känner mig plötsligt väldigt fnittrig och väcker mamma i en kvävd garvattack, men hon somnar genast om. efter kalle anka känns den halvtimmen jag väntade på mat som en evighet. men när maten väl står där på bordet vill jag nästan gråta, jag ser nästan mitt liv passera framför näsan på mig, jag ser i alla fall alla jular jag upplevt, all glädje. jag tjatar från början till slut av timmen vi äter efter att få öppna julklappar. känslan jag hade som liten är inte borta, varje år vid jul rivs den fram. efter ett år av tjat får jag min önskan uppfylld. julklapp efter julklapp öppnas med vana händer, snörena sitter inte alls så hårt som jag minns. efter att öppnat en hög med klappar ler jag för mig själv igen, det skulle vara lite julklappar i år sa hon..."