jag är glad att mamma inte är hemma, inte sen vad som hände i lördags.
jag kom hem och fick hysterianfall, min pappa började skrika på mig för att jag önskade mig en moppe.
jag ÖNSKADE mig, jag tjatade inget eller någonting. pappa började skrika åt mig att jag aldrig är nöjd och bara ska ha, jag lacka ur och satt mig i vardagsrummet, såklart skulle min spydiga syster fortsätta med en massa onädiga kommentarer. jag fattar inte varför hon alltid ska lägga sig i. pappa kom skrikandes in i rummet och frågade om inte han fick se på tv, jag var trött på honom och sa nej, jag fick svaret jävla unge tillbaka. jag skrek på honom och gick till mamma, mamma och jag pratade, länge. när jag äntligen lugnat mig kommer min syster och river upp allt igen, får mig att skrika på nytt. hon går in i mitt rum och jag springer efter. jag sa åt henne att gå men hon lyssnade inte, så jag började skrika istället. skrek åt henne att jag inte mår nå bra och ville vara ifred. som vanligt körde hon med den "mogna" metoden och vägrade gå, tillslut kom mamma in och skrek att hon skulle gå, utan någon framgång. jag fick damp, min tinnitus gick på högvarv, jag mådde dåligt, ingen ville lyssna på mig, ingen ville veta av mig. jag började dunka huvudet hårt i väggen. min mamma hade precis gått ut från mitt rum. min syster skrek att jag var töntig tog tag om mitt huvud och dunkade hårdare. jag skriker och sparkar, tillslut släpper hon, jag fortsätter att dunka, hårdare. min mamma kommer inrusande tar tag i mig, tar tag i mina armar så hårt hon kan och frågar, nej hon skriker, vad jag har för fel. vad är ditt problem? om hon bara haft tid och lyssna så skulle hon fatta. men ingen vill, ingen orkar, ingen bryr sig. min syster sitter fortfarande kvar, säger att jag är störd. mamma skriker att vi ska till bup på måndagen, jag skriker att jag vägrar. min mamma går igen när jag lugnat mig. min syster är fortfarande kvar. jag skriker åt henne att gå, hon fjantar sig och sitter kvar. jag tar tag i hennes armar och skriker åt henne. jag släpper, hon tar tag i mina. hon kör in naglarna i mina armar, så hårt hon kan, jag skriker åt henne att släppa. vi sitter så ett bra tag, men eftersom hon inte tycks fatta att jag menar allvar så spottar jag henne i ansiktet. hon får damp, tar tag så hårt hon kan om mitt huvud, rakt över tinningarna, jag känner hur blodet rusar snabbare. hon loskar flera gånger i mitt hår. min mamma kommer in igen och min syster ska såklart säga att jag spotta henne i ansiktet, min mamma blir arg igen, hon vill inte ens försöka lyssna på mig när jag försöker få fram att hon loskade i mitt hår. jag minns inte vad som hände sen. det enda jag minns är hur jag gick till toan, tittade mig i spegeln och tvättade bort loskorna. jag grät, grät när jag såg mig själv. jag tänkte bara på hur tjock och patetisk jag är.

jag är glad att mamma inte är hemma idag, hon hade tvingat mig till bup.