A N T O N I A

torsdag 22/5

Kategori: allt möjligt

svartvit regnbåge...

jag känner mig precis som en nu, en regnbåge utan all sin glans.
jag såg mig själv i spegeln och blev deprimerad, hur kan folk umgås med mig utan att tvingas till det?
eller är dom det? tvingade till att umgås med mig?
mitt hår är skabbigt och är allt utom platt och bra, mitt ansikte är avlångt, blekt och har för tydliga kindben, ser ut som ett psykfall. min näsa är stor, mina tänder är cp och min hy kan dö. jag har inga axlar, tjocka armar, kutande rygg, för mycket svank som gör att mitt fett trycks ihop, för stor och ful stjärt och ful hängade mage. jag har kärlekshandtag i storlek xxl och mina lår är inte bättre, mina ben är korta och tjocka och jag har även födelsemärken över hela kroppen. Mm låter vacker. det enda jag har som jag gillar med mig är mina läppar, ögon och bröst, fast dom är inte heller som jag vill ha dom, jag är bara usch.

alla får ursäkta mitt "emo humör" (killarna i klassen skulle uttryckt sig så) men fan hur jag ser ut och känner mig.
kan dom inte börja sälja liv på affärer, allt skulle vara så mycket enklare, liv och kroppar...
ge mig det nu.

Kommentarer

  • Anonym säger:

    (jag tycker du är fin som du är!)
    ja sälj på ica, jag skulle lätt köpa.

    2008-05-23 | 07:14:45
    Bloggadress: http://llouisenilsson.blogg.se
  • Johan 11 säger:

    Eh, det är väl inge fel med dig ^^

    2008-05-23 | 07:28:53
  • sara säger:

    svar:
    om ni bryr er om mig så ska ni inte kalla mig anorexia barn. jag mår inte precis bra av det. och jag äter inte mycket, jag vet det. men jag kan inte få ner mer. jag blir mätt hur enkelt som hellst. när jag kommer hem efter skolan äter jag mellanmål på två mackor och sen så äter jag middag och det är mycket enligt mig. när jag tittar med mina ögon. visst, ni kanske tycker att det är lite men vi ser inte med samma ögon, vi har inte samma hjärna.
    men jag vet att ni bryr er om mig. faktiskt. men jag orkar inte. jag orkar inte ha folk som kallar mig anorexia barn.

    jag orkar inte lika mycket längre för att min kropp har fått stryk. det känns som att jag ska dö bara jag går upp för en trappa. men det är inte för att jag inte äter någonting, det är för att min kropp har mått dåligt pga min mage. den tog nästan kolen på mig.
    och sjukhus gör det inte bättre heller.

    och nej, jag kommer inte att dampa eller att lacka ur på dig. visst, ni kan väl tänka dom där sakerna ni säger till mig, men inte rakt upp i ansiktet på mig. t.ex. david brukar stå och skrika anorexia barn upp i ansiktet på mig. det gör så att humöret faller. faktiskt.

    2008-05-23 | 15:21:09
    Bloggadress: http://hoesau.devote.se

Kommentera inlägget här: