jag valde dig framför honom.
valde dig framför fler än bara honom.
valde dig framför allt, men så fort jag väljer att plugga istället för att slösa bort mina betyg framför datorn så försvinner du.
jag känner mig lurad, äcklig, meningslös och totalt onödig.
tydligen är hon fin också, enligt dig inte finare än mig, men enligt andra är hon finare än mig.
känns bra, jättebra.
hela den här tiden känns bortkastad, jag kunde ha gjort så mycket mera.
men tålmodig och lättlurad som jag är sätter jag mig på mitt rum med händerna i knät och väntar.
jag målade för i helvete om mitt rum pga dig, men nu känns det bara onödigt.
jag vill måla bort den vita färgen, glömma allt.

på torsdag börjar skolan, jag vill inte gå dit.
jag vill inte öppna mitt skåp och se ditt namn som jag skrev om så många gånger tills jag var nöjd.
jag får be någon hjärtlig själ att sudda bort det, sedan kan jag gå fram till mitt skåp..
men jag kommer fortfarande att påminnas, för skåpet kommer att glänsa där suddets yta tagit bort ditt namn.
jag kommer aldrig mer kunna leva som jag gjort.
allt som påminner om dig...
i mina ögon såg jag vår framtid, den var ljus.
minst två år.. trodde jag.
i helvete heller att jag kommer att förlåta dig, och om jag skulle stöta på dig skulle jag ignorera dig för att sedan springa iväg, låsa in mig och gråta.
som tur är bor du inte här, som tur är bor du ett ljusår från den här hålan.

"...den lilla biten skinn som finns kvar lämnar nu sin plats och kvar blir inget, jag har börjat ömsa skinn."