äntligen tillbaka i mitt eget hus, med min egna dator och frmaför allt, min egna säng.
efter att ha åkt runt som en trasa först på klassresa, sedan stockholm och nu senast övik är jag äntligen hemma i min älksade lilla stad.

urnsättningen igår var fin, farmor fick en gräddvit urna med linneablommor på. precis som hennes kista.
jag kände att jag inte skulle gråta, eftersom att det hela var mycket kortare och inte alls lika tungt som begravningen.
men det slutade med att jag började sotrböla när kyrkklockan började kämta, och så fort den slutade sluta jag själv att gråta. efteråt blev det fika, kaffe och smörgåstårta, som vanligt.

får väl tacka annika och några andra från hennes korridor för mina dagar där, det var trevligt.
och nej annika, jag är inte tre..