Jag sov i natt, det var skönt. Kanske sov jag för att jag fick prata om allt igår?
Vill tacka er för att ni orkade med mig, sjukt mysigt att bara snacka med er. Samtidigt är det ett jävla under att vi inte snackade om att det känns som om att man ramlar precis innan man somnar, haha.

Jag drömde nog den märkligaste drömmen på länge i natt. För er som orkar kommer en lite förkortad version av min dröm (referat, höhö).

Jag drömde att Johanna och jag skulle på fest på stan. Och jag hade inget körkort men tydligen hade Johanna det, så vi tog min bil och åkte iväg. Johanna körde så fort att jag trodde att jag skulle skita ner mig på riktigt, HAHA HUR KUNDE HON HA FÅTT KÖRKORT? När vi väl kom fram till stan så fick vi inte åka bil nå mer för att det var en parad på gång. Vi parkerade bilen och fortsatte den sista biten på ett bildäck? Ni vet såna som man åker på i Kungsberget. Jag satt underst och Johanna i mitt knä. Väl framme så mötte Marlene oss och vi typ festade loss på världens mysigaste fest utomhus i någon liten park. Där mitt under festen kommer Johan Glans fram till mig och gör allt för att få strula med mig? Det slutar med att vi strular i alla fall och han vill att jag ska följa med till hotellet som ligger bredvid. Så jag dissar Marlene som gör 'suga-kuk-gesten' åt mig och Johanna som typ inte märkte att jag drog. Precis när vi kommer innanför dörren till hotellet känner jag i kroppen att något är fel så jag vaknar. När jag väl somnat om så tas drömmen upp igen, och känslan är fortfarande kvar. Jag kopplar känslan till Andreas på ett eller annat sätt. Så jag dissar Johan Glans som blir jätteledsen och letar på andreas som jag hittar utanför ett höghus med en liten innergård som alla som går media tydligen bodde i. Jag började sakta gå emot Andreas som satt på en bänk när en massa turkar kom fram och typ slog han. Jag blev skitarg och sprang fram när de plötsligt drar fram en spruta som de hugger i armen på han och trycker i innehållet. De skriker 'jävla emo' åt honom och springer sedan iväg. När jag kommer fram till Andreas ser jag att han skärt upp hela armarna, benen och typ bröstet, där hjärtat sitter. Jag får världens panik och sätter mig ner och rotar runt i väskan efter min mobil. När jag väl hittat den och tittar upp igen är Andreas borta. Helt sådär bara vet jag att han är på sjukhuset och springer dit så fort jag kan. Väl framme får jag inte komma in? Men en kille som jobbade där släppte in mig i alla fall. Jag springer så fort jag kan och letar efter Andreas, samtidigt som mitt hjärta slår allt fortare. Tillslut ser jag honom i ett rum och jag går in. Hon som sitter där tittar på mig och sedan på en ledig stol bredvid Andreas. Jag sätter mig i den och börjar asböla. Andreas håller min hand, säger förlåt jag älskar dig och sedan vaknar jag igen och märker att jag gråtit på riktigt.