Känner att jag måste få ur mig en hemsk sak jag bär inom mig. Har burit det inom mig sedan i måndags, efter skolan. Nej jag skojar bara, kände att jag ville fånga er uppmärksamhet, nu när jag antagligen har den kan jag passa på att skriva om vad som verkligen hände efter skolan i måndags. Drar först igenom dagen höjdpunkter lite snabbt.
Andreas hade varit nojig hela dagen eftersom att det bara var sex dagar kvar till depeche, han var rädd över sitt knä och hela dagen var ond mot honom, ingenting ville funka. Han köpte en ny mobil då hans förra var trasig, denna funkade inte heller. Så under multimedian satt vi i ett hörn på golvet och var lagomt emo. Andreas drog den sköna kommentaren om att han skulle ta med sig vin nästa gång så kunde vi sitta där och sjunga atombomb tills det blir sommar och vi kan sitta ute.
Efter skolan stod vi och väntade på markus och allt var totalt flummigt. Tillslut ringde sara honom och frågade vartfan han tagit vägen, om han fastnat med tummen i rumpan. Precis när Sara säger det kommer en gubbe, lärare antagligen, och kollar skitargt på sara. Stackar gubben, det var inte honom hon pratade med ju.
Tillslut var vi äntligen på väg hem och för er som har gått hem med mig, andreas, maria och sara tidigare vet att vi alltid tävlar över järnvägen. Jag har aldrig vunnit, elelr jo en gång, på cykel. Jag vann, jag var lycklig. Jag vurpa.
Haha allt var så fult. Jag kände att jag skulle ramla på rumpan och typ dö av smärta. Men nej, jag ramlar raklång. Stilpoäng, 10+ (Y)

Paintbilden jag lovade dig andreas. Lägg märke till luggen, höhö.