Jag har nu försökt att påbörja mitt arbete i skapande i tre timmar, men min hjärna och mitt hjärta vägrar att arbeta.
Mina ögon tåras på en nanosekund och jag känner mig som en ost full av hål. Det viner om mig när det blåser.
Men jag har i alla fall börjat, jag vet inte om jag ska ta mannen i vita hatten, bara för din skull, eller om jag ska ta något hela annat som passar till hundra.
Bara en timme till med dig, bara för att få hålla om dig under tystnad. En timme med dig och kent. En enda ynka timme.

Jag är livrädd för att leva
Och jag är dödsrädd för att dö
Men älskling, vi ska alla en gång dö