När jag vaknade tidigare idag trodde jag att jag drabbats av akut förlamning, men när jag sedan såg att kroppen kunde röra sig trodde jag att jag hade blivit misshandlad istället. Efter ett lång betänketid kom jag fram till att jag paddlade igår och eftersom att jag befinner mig i ett exrtemt atletiskt tillstånd just nu så har jag oturligt nog drabbats av en besvärlig träningsvärk, men frukta ej. Den ska inte vara dödlig.
Jag skojar inte när jag säger att den sträcker sig från midjan, upp till axlar, ut i armarna och ner i fingertopparna samtidigt som den skapar en extrem huvudvärk. Askalas ska du se.

Nej, orkar inte blogga just nu, det gör ont i varje liten ynka muskel i handen. Ska fälla några tårar i mitt ensamma, kalla (för första gången på länge tack vare att det öser ner ute idag), rum och dricka en sisådär 43liter te och kaffe under dagens gång.