Kära vänner och ovänner.
Minst en gång i livet kommer vi till denna punkt som är så jobbig att dela med sig av, om man ens vill dela med sig av den alls.
En del stänger in sig helt i sin egna värld och väntar på morgondagen medan andra njuter av de sista minuterna innan en ny dag gryr.
Nu är det även dags för mig att säga hejdå till min dator och vända mig till sängen för att storsnarka. Imorgon skulle jag egentligen åka med pappa för att titta på möbler men jag är så trött att han antagligen får åka själv.

Förresten, hur kan man få så sjukt ont i huvudet av att ha håret uppsatt? Fan att hjärnkontoret inte finns längre, de hade ju svar på allt. ALLT!