Till alla som gråter/klagar när frisören säger att de måste klippa fyra centimeter istället för två. HÄR har ni något att gråta/klaga över.
Var tvungen att täcka för örat, för ärret, örondropparna, blodet osv ser inte allt för mysigt ut haha.
Såg på mig själv rakt framifrån i spegeln, ser ut som om örat står rakt ut men det kan bero på att det inte är något hår runt det. Måste fråga mamma när hon kommer hem för jag har smått panik.
Var i alla fall på sjukhuset idag, tog bort alla kompresser i hörselgången, jävlar va ont det gjorde. Grät som en stucken gris och kände mig som en snorunge som inte tål ett skit. Stygnen åkte också bort.
Och jag var långt uppe bland molnen när jag fick veta att jag får tvätta håret imorgon, äntligen!
Känner mig så sjukt vidrig i håret, smörfrilla.
Den 19 blir det att dra tillbaka för en sista koll och sedan kanske man äntligen kan leva som folk igen. Och det som gjorde mig lyckligast av allt är att om ungefär tre månader kommer jag att kunna duscha och leva som folk igen, mitt öra kommer att fungera normalt haha.
Nu blir det att vila vidare, yrseln lever rövare och det rinner ur örat. Härligt, fast nej.