Det är sjukt hur ett besked kan knäcka en så totalt.
Ligger och känner på ansiktet hela tiden, tror att jag ska ha blivit förlamad medan jag sov.
Men ansiktet är som vanligt, ingenting är förlamat och jag känner mig lugn igen.

Hoppas att jag får en tid snart så att allt bara är över någon gång, orkar inte vänta. Plus att jag vill veta vad jag kommer att missa osv.

Imorgon blir det att ta sig till skolan och gå på något möte om APUn.
Värt det.